Jag får dåligt självförtroende av Bilddagboken. Säger inte att alla får det, men jag får det. Man sitter där, klickar in på nya random folks bilddagböcker och förvånas om hur snygga dem är. Man börjar fundera, varför är inte jag sådär snygg? Och ja visst, jag klarar av sånt nu... Men förut (läs: när jag inte hade något liv) gick jag in på bilddagboken och hittade nya snyggingar hela tiden och tänkte sådär vill jag se ut! Och så trycker man på "bevaka anonymt". Varför kan man aldrig vara nöjd så som man är? Varför måste man alltid sträva mot något man inte kan nå? Nu menar jag inte att jag är skitful, för det tycker jag inte. Men alla har sina ansiktsdrag, alla har olika kropsformer och alla kan inte passa i just det som andra är snygga i. Försöker man bara härma andra så slutar det med att man från insidan ut bilr ett enda kaos.

Jag är glad att idag har jag inte sånt dåligt självförtroende och kan kolla på alla dessa bilddagböcker och säga "Ja det var jävligt snyggt, men jag är snygg på mitt egna vis och kommer nog inte passa i just det som hon/han passar i"...

Med denna text tänkte jag lägga in lite bilder på hur jag faktiskt sett ut genom tiderna...