Let down, after let down. Jag vet vad jag vill, men ska det vara så svårt att förstå? Hur ska jag kunna säga det till dig utan att ha en risk att bli sårad själv?

Idag är ingen lätt dag. Saker snurrar i huvet, saker som jag inte riktigt vill tänka på. Min familj, mina nära. Jag tror jag aldrig lärt mig att lita på folk till hundra procent, det är väll en försvarsmekanism. Men ändå hoppas man på saker, att människor ska finnas där när man själv finns där för dem. Jag vet inte, hur ska jag någonsin kunna veta? Hur ska jag kunna lita på mig själv när jag inte ens kan lita på min egen familj? Hur ska jag kunna lita på någon? Hur ska jag kunna veta hur jag ska gå till väga?

So many questions, so few answers.