Drive to dream to live, we could see the world tonight.
Allt är så komplicerat. Man kan inte vara den man är, man vågar inte visa vad som finns under skalet. Det som gömmer sig där är alldeles för orofyllt & osäkert för att kunna visa. Visar jag det är jag rädd att spricka, men det går inte att undvika. Jag spricker redan, jag är redan trasig. Sommaren skulle bli den bästa, som alla andra sommrar. Men jag vågar nog bara erkänna för mig själv att jag gått tillbaka i mina gamla fotspår, gamla vanor. Som jag hoppats skulle försvinna... Men man kan inte gömma sig för det man är i längden, det spricker.
Jag är stolt, så stolt. För stolt för att visa att inuti är jag trasig. Helt kaputt. & det är inte ditt fel, det är mitt fel. Att se på världen. Att bara bry mig om det som betyder för mig.
Jag klarar inte av att vara ensam längre, det är för jobbigt. Tar varenda undanflykt till vänner som jag kan få. Att stanna uppe & snacka... Djupa saker, om det jag tänker på när jag är ensam. Men då känns det inte verkligt, det kryper in på mig när jag är ensam. Ett glas vatten, det klarar jag, det mår jag bra av. Nej det gör jag inte. Men det gör mig stolt. Var ska jag ta vägen, om jag fortsätter såhär? Kommer det sluta i tårar eller en bortynad Astrid, det vet jag inte. Men att det kommer leda någonstans dit jag inte vill är jag ganska säker på...
Jag som inte skulle gå tillbaka. Men nu är jag här & inser att det är inte omvärlden som gör detta mot mig. Det är jag själv.
Jag är stolt, så stolt. För stolt för att visa att inuti är jag trasig. Helt kaputt. & det är inte ditt fel, det är mitt fel. Att se på världen. Att bara bry mig om det som betyder för mig.
Jag klarar inte av att vara ensam längre, det är för jobbigt. Tar varenda undanflykt till vänner som jag kan få. Att stanna uppe & snacka... Djupa saker, om det jag tänker på när jag är ensam. Men då känns det inte verkligt, det kryper in på mig när jag är ensam. Ett glas vatten, det klarar jag, det mår jag bra av. Nej det gör jag inte. Men det gör mig stolt. Var ska jag ta vägen, om jag fortsätter såhär? Kommer det sluta i tårar eller en bortynad Astrid, det vet jag inte. Men att det kommer leda någonstans dit jag inte vill är jag ganska säker på...
Jag som inte skulle gå tillbaka. Men nu är jag här & inser att det är inte omvärlden som gör detta mot mig. Det är jag själv.
Kommentarer
Trackback
