In my head you fulfill my fantasy.
Idag är en sån hopplös idag. Jag är alldeles försjunken i mina egna tankar och vill helst inte tänka längre. Vill ha en knapp där jag bara stänger av allt...
Dagen började bra... Fast det var då tankarna började, och visst det var helt okej, men under hela dagen kunde jag inte sluta tänka på det. Mina tankar gick i linjen Vad gör jag efter studenten? Vad vill jag göra?
Jag vill ju verkligen bli något, men det är vägen dit... Och vad vill jag bli? Jag är så trött på allt plugg, men jag vill verkligen inte bli någon soffliggare heller... Jag har några idéer.. Problemet är inte att jag inte kommer på något, utan att jag har så mycket jag vill göra.
- Flytta till Helsingborg och plugga Service & Management.
- Flytta till Nya Zeeland och jobba/plugga.
- Bli flygvärdinna (måste vara över 21)
- Jobba utomlands någon stans...
Jag blev inte irriterad på dessa tankar fören på bussen hem, jag kunde bara inte släppa det och tänka på något annat. Tillslut blev jag tvungen att höja volymen på ipod så jag trodde mitt huvud skulle sprängas men det gjorde inget eftersom det var 30 Seconds To Mars som spelades.
Ännu mer galen blev jag när jag kom hem. Jag blev tvungen att stänga av that 70's show, måste vara första gången fullkomligt älskar den serien annars... Men vad tror ni det handlade om? Jo att växa upp och fundera på vad man ska göra...
Jag är så otroligt trött på skolan men jag är rädd för att sluta... Vad ska man göra sen? Skolan är ju rätt trygg på det sättet, det är någon som sitter med en pekpinne och säger vad man ska göra (även om man inte gör det)...
Sen nu har jag sjukt mycket i skolan och lite mer än en vecka på mig. Kommer aldrig hinna. Måste påbörja mitt tal inför nationella som ska vara inne i morgon... Kommer bli en lång natt för just nu har jag ingen ork eller lust...
Sen att det är sjukt fint väder som är sommrigt som fan och jag får de mest starka vårkänslorna i kroppen gör ju inte det bättre, därför jag pushar på förslag ett, att åka till NZ så jag kan träffa den personen jag saknar mest...
Kommentarer
Trackback