when they close the final curtain you'll get a glimse of the truth.

Jag är trött. Trött på att vara jag, att jag ska dyka med huvudet före ner i något jag inte känner till. Att jag ska tänka "ja men det låter väl kul" och sen ge upp halvägs, eller bli uppgedd efter halva vägen. Jag har alltid skakat på huvet och tänkt att det inte är mitt problem, det handlar om personerna jag möter. Men nu vet jag, det är jag som dyker ner med huvet före i okänt vatten och då får man skylla sig själv om man slår i en sten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0