Jag är så trött, på allt. Folks betende framför allt. Och jag vet inte hur jag ska reagera längre. Jag orkar inte längre, jag vill på något sätt visa dem jag är trött på att jag inte orkar bry mig längre. Men de människorna är dem som jag trott varit en av mina närmaste. Men skulle jag säga något skulle ni skita i det i alla fall, så vad ger det för ngn idé? Nej juste, ingen alls.
Varje morgon är en kamp, att komma upp ur sängen, släpa mig till skolan där jag har dem jag vet att jag alltid kan lita på och dem som alltid finns där för mig. Men vad är det för idé att träffa dem när jag bara är surig? Det får ingen någonting ut av, och det blir inget bra.
Jag behöver en snabb fix nu, bli hel igen snabbt.
Sen att allt där hemma rasar sönder gör mig bara mer avtrubbad. Jag vill inte känna längre, men jag vill ha min livsglädje tillbaka.
Jag vill flytta nu. LÅNGT, LÅNGT härifrån.