Jag är nog inte den enda som har dessa funderingar, jag vet. Men jag funderar ofta på hur det skulle vara att vara någon helt annan, känner den personen samma saker som jag känner i vissa lägen? Hur reagerar den på samma saker som jag, olika eller samma? Är det en fråga att förtrycka en känsla eller visa känslan? Jag kan säga det att jag är en väldigt känslosam människa, är jag arg är jag arg, är jag ledsen är jag ledsen och är jag glad så är jag glad och jag utstrålar det oftast. Men sen finns det ju känslor däremellan som man visar på konstiga sätt, tillexempel som när jag är förbannad och förvirrad blir jag extremt sprallig för jag försöker springa iväg från känslan. Men tänk er att i sådanna fall bara få lämna sin kropp och hoppa in i någons annan, med ett annat huvud och andra tankegångar. Hur skulle det vara?

Nog med funderingar för just nu, nu ska jag kila till bussen för att åka till skolan.